Norrländska Korrespondenten – 30 juni 1860, sida 2

Märta Thorstenson. Skizz. Kärleken år starkare än döden. VII. (Horts. fr. t1 n:r.) — God dag, delsade Mäårtas wånlige, ljufwa röst, tå hon en af de för lu Hos vemberdagatna på förmidtogen inträdde i fin moders horda wåning. Jag feoumet till eder på afster svisit, sade hon, fmålvende, ty wi träffas troligen icke på länge. — Id: på långe, upprepade Beata för: wänad; hwad ämnar du då taga dig til? — Jag ämnar blifswa fiufwaktetska. Sofi Flemming har injjuknat I messlingen; hon längtar efter mig, och jag har ej mod att neka h:une alt tillbsiaga dagarna och äfwen nåtteraa wid hennes sjuksäång. Micfs lingen smittor, och, så långe sjukromen påstär, wil jag ej, uaf fruftan att föra smittan med mig, besofa mina iåra anfot wandter och ide heller någon annan, — Göt det ide, Mårta! uteopude fyr skonen trärgande fin omkting henne. Modrens röft blande sig ide med detas.