Norrländska Korrespondenten – 27 juni 1860, sida 3

ftuktar dock, att hon, med sitt ömma hjerta för andra draget uocket ur sitt hus, fom i sielfwa funnen behöfwa. Hon har intet, du någor, men ej mera, ån att j bihöfs men hushålla. — War trygg i detta afseende, min moder. Märta uraktlåter ej någon af fina pligter. En liten handkassa skall jag foka att bereda henne, och med den blir hon i stånd att då och då fylla sitt hjers tas kraf. Uppböjd öfwer sitt köns fmåaktigheter och fäfanga, försmär bon ala onödiga prydnader och derigenom fan hon afwärja många små bekymmer för de fot: tiga, hwartill hennes medspstrar, tillölje af deras fåfänga, sakna förmåga. — Tror du ide, att hon på fin familjs bekostnad mången gäng skulle bispringa sin mor och sina syskon? — Jcke på fin familjs bekostnad. Min mor finner troligen fjelf, att det år en friftlig pligt att bewisa darmhertighet mot andro. Är man ide då de fina nårmafi? Jag har endast en syster. Efter hwad man nu fon förutse, blifwer hon ide, lof: wad ware Gud, någonsin i behof. Hwad är då billigare, än att jag, efter råd och lägenhet, täflar med min hustru, för att