im A Märta Thorstenson. A Kärleken år starkare ån döden. VI. (Forts. fr. föreg. n:r.) Men fröjdande fig ät blommornas fån: ring, söfte hon glömma de slygn, törnena gåfwo henne. En afton i början af Augusti hade Katl oh Märta företagit en promenad utmed den mwadra ån, som slingrac fig genom parken. Deras bröllop, fom redan war utjult til julhelgen, war ämnet för detas samtal. — Att förta hushåll i detta dyra år är betänkligt menade hon; jag har ide ännu kunnat hopspora en enda penning. — Jag år wåt ick alldeles medelcå, swarade har, för fonungen lefwa, har jag med tiden ett lån i perspektif, och å skola wi nog berga of. Hennes majestät ene kedrottningen sade mig för några dagar sedan att hon mar betänkt på att gifwa en hederlig utstyrsel till fin mest älskade hoffröken. Hon drog en suck. 6