— Frölen Torsienson har länge warit älskad of baron Soop. Hon beswarur hand lågo; men hennes finfaneliga sinne har, i den ofweriygelsen att hans moder ogillar hand wal, wägrat att mottaga hand hand. Nu tilhörer det friherrinnan sj if att upplosa henne, om hennes ffrup: let äto grundade. Frihertit.nan Soop swarade: — De hafwa warit grundade, och jag har för min son umwecklat skalen till mitt onlllande af hans iiltäntta förlofning; men nu, sedan jag sett er ansigte mot ansigte, sörwånar wtg hwacken hang får lek eller ihärdighet. Jag fom hit på min konungs befallning sor att öfwerwara min sons förlofning, med den föresots att mot hand fåstmå inkttaga det bemötande, fom hon af hans moder hade rättighet att wån:a. Men ada föresatser, fom egt afseende på nodwåndighetens twång hafwa ofwernåttetill en innerlig böjelse, och är Det nu jag, fom b. der dig att mottaga hang ring samt i utbyte öfwerlemna din. Och nu i konungens, enfedtottningens och deras mödtars nårwarö ttolofwades det unga paret. Något setnare samlades slera af enke