Norrländska Korrespondenten – 20 juni 1860, sida 2

het känd, icke allenast för sitt owanliga kunskopsförråd och för fina lyckliga predis togåfwor. utan äfwen för fina djupa ins sinter i andliga ting, fin kristliga wandel och andliga fromhet. Kort ester fröken Soops aflägsnande wandrade hon tid öfwerhofpredikantens boning, belägen i närheten af Storkyrkan. Hon defökte sörst hang fru, och af dens na mottog hon den underrättelsen, att dess man befann fig på sitt rum famt tills sagt, att ingen der fick, åtminstone på ett par timmar störa honom. Han mar fydselsatt med ett skriftligt föredrag, fom för det närwarande uteslutande upptog ala hans tankar. En otwetydig oro tecknade fig i Märs tas ansigte. — Jag år ju en medlem af åfwerhof: predifantens förfamling, ett får af hans hjord. Jcke wil han wägra mig ett fams tal of hwilket jag år i högsta behof. Utan att swara ett ord, gick fru Wallin genast till sin mans kammare. J det rum det Märta stod, hörde hon knackningen och fruns röst, som bad: — Släpp mig in. Det år något ans geläget.