marna, oaktadt alla förstätkningar, ej fos la funna motstå den wåldiga wattenmassan. — J Tioskriften Når och Fjerran i läses en wornande skildring af nutidens wårdslösa behandling och anwändande af hwarjehanda giftiga ämnen, och då denna ffiloring bhärrörer af en erfaren och funs nig Läfare, och således förtjenar all upp: märksamhet, må den äfwen hår återgif: was. Den lyder sålunda: Wi lefwa i upplysningens och upp: täckternas tidehwarf. Tack mare mwetenskapen wandra wi ett riktigt ljusens rike, och bildningen, humaniteten tilltaga de ständigt. Om wi nu jemföra oss med wåra förfäder, måste wi beundra of fjelfe we, detta år en egenhet för wårt tidehwarf. Denna bildningens seger wisar fig öfmers allt. När i den gråa hedendomen de game le tyckte att de lefwat långe nog, gingo de uppå ett högt berg och störtade fig utför bråddjupet och slogo ihjäl sig, och slägten tvättade liken i närmaste wattenpöl och höglade dem. Detta war myset simpelt. Ånnu i Johan den tredjes tid hade hyfsningen ej gått längre ån att hans broder Erik måste äta en förgiftad ärtsoppa, fom han tid på köpet wisste was ra förgiftad. Huru långe har ej ändå råheten warit förherrskande, och huru Iyds saligt stolta måste wi ej lyckönska of att lefwa i en tid, då man kan gå till sina fåder eller blifwa ihjälgifwen på de mest gentila sätt i werlden. Man wil dö eler man måste dö och behöfwer ändå hwarfen bryta af fig hals sen eller åta ärtsoppa. Man tapetferar fina rum med Hart grös na tapeter, fom innehålla arsenik; luften förgiftas, man aftäres, man fan dd helt anftåndigt af bara dettas men går det för långsamt, få fan man drida win, fom res dan i winländerna kyprades med blyfocker, till maten äta pickles (äfta engelsk), hwars klart gröna legymer äro fårgade med fops parfärg eller spansk gröna, och dricka ens gelsk porter, fom år gjord bäsk med råfs kaka, en krydda, fom innehåller styckewis, ett så hastigt gift att wargar dö deraf. Alla dessa medel äro sådane, att de lätta andans befrielse ur kroppshyddan. Utom allt detta skaffar man fig fådespersedlar, färgade i schweinfurtergrönt ellet arsemisgrönt, eler gula i auripigment eller swafwelarsenik, begge delarne ämnen, som lätta öfwergängen till ett bättre lif. Jemför man nu detta mot forntidens råa fått att gå til wäga, måste man kånna fig stolt att lefwa i ett tidehwarf, då man fan få dö efter riftiga metenffapliga grunsder; men ej nog härmed. Wi hafwa nu tusen tillfällen, fom den råa sornnden icke hade, att bli ihjälgifna. Jag will, för att bewisa det, omtala en tilldragelse, för hwars sannfärdighet jag på heder och samwete kan answara: Jag kom för ett par år sedan, på en resa rtill en of wåra bättre landgortsftår der och behöfde köpa något, jag mins nu ej hwad, i en af stadens bästa och mest sorterade kryddbodar. Då jag inträdde stod en bodgosse der och wägde upp pu dersocker åt en köpare. — Under det att RNE IKT HZB3ZB333ä —