V. J ett af de prydligaste husen i Hufmwud: staden bodde riksrådet Gustaf Matsson Soops enka, fom nyligen försålt fin egen: dom i Östergötland, för att blifwa i til fälle att wistas i närheten af fina båda barn, fom woro anställda wid hofwet. Den gamla friherrinnan egde fina ffrup: fer, fom woro allt för djupt inrotade i hennes finne, för att med lätthet funna öfwerwinnas. Enta efter en af reduktionens mån, hade hon af Honom mottagit wissa åsigter, fom hon stadigt widhöll. Af orden och handlingarna lärer man i synnerhet att känna en menniska, och för att göra wåra läsarinnor fullkomligt be fanta med henne, bedja wi dem, att en afton göra oss sällskap till friherrinnan Soops boning. Hon hade hunnit fjerde lefnadsåldern och således nyss inträdt ide sextio årens kalla barwinter. Att döma af helsa och kroppskrafter, hade hon ännu långt til fena qwållen, hwars närmande hon hwarken fruktade eller önskade. Ögonen bibehöllo sin liflighet och draget öfwer munnen antydde en wiss be stämdhet i wilja och handling. Den gamla damen fatt en aftonftund