Norrländska Korrespondenten – 16 juni 1860, sida 2

Märtas bedröfwade ansigte klarnade, hon andades lättare och tackade Gud, fom befriat henne från en tryckande börda. Dagen derpå inkallades fröfnarne Ile: ming och Torstenson i enkedrottningens ens skilda rum. Konungen war nätwarande. Med en sträng blick mötte han fröfen Fleming från hufwud tisl fot. Hmsom bleknande och rodnande, wågade hon knappast upplyfta ögonen. Om ide fröken Torstenson bedt för er, inföll enkedrottningen, hade ni i dag er hållit ert afsked. Det ar ide allenast fröken Torstensons ädelmod, utlåt fig konungen, fom räddar er och er broder, hwilken redan af mig mottagit en allwa: sam strapa, hwilken jag förmodar, att han ide snart glömmer: Det år minnet af hans och er fader, hwil: fen jag räknade fom en af mina trogna ste tjenare, fom j hafwen att tada för, att jag få skonsamt behandlar eder. Wore ide ni en dottter af Klas Fleming, få sannerligen jag, efter ert wanhedrande be teende i går, tålde att fe er wid hennes majestät enkedrottningens bof. — Fröken Fleming, fade enkedrottningen,