Märtas kammardörr fröken Fleming obemärkt passerade förbi honom. Huru hon utförde sitt beslut, låra wi känna af följande lilla tilldragelse. Samma dag war hofwet församladt i enkedrottningens rum. J allas närwaro wande sig fröken Fleming — allmänt känd för sin dumdristiga oförsynthet — till baron Soop. — Hörde ej baron, når jag i dag ro. pade på er? . — När fule det hafwa warit? frågade han tankspridd. — Rär ni i dag fom från fröken Tor ftenfon. i — Ja få, fade småleende grefwe Gyldenstolpe, som tillika med kronprinsen war närwarande. Här får man helt oförtänkt weta de ungas hemligheter. Kan baron förswara sig eller gifwa lika för lika, jag menar möta skämtets wapen med ett, som är ännu uddhwassare? Döljande sin rättmätiga harm under en isande köld, swarade baron Soop: — Jag har ingenting att förswara, ty iag anser mig icke wara ansallen, och som ide något skämt war i fråga, fan jag ej gifwa lika för lika.