Norrländska Korrespondenten – 13 juni 1860, sida 2

detta. Du will förena dig med sonen till den man, som bidragit att störta oss alla i det största armod? — Om hans och minmoder det tillåta. — Märta, om du stucke en knif i mitt bröst, kunde du ide fåra mitt hjerta djus pare, ån du nu gjorde genom dina ord. — Lugna dig, Beata, jag kommer als drig att tillhöra honom. Ur stånd att längre återhålla fina tår rar, gick hon til fönstret, för att dölja desamma. Hwar finnes och hwar har wäl nå gonsin funnits ett hof, dit ide kabalen och intrigerna banat fig wägen! Karl Soop hade, hwad man allmänhet kallar, frun: timmerstycke. Han war af en ansedd slägt. Med ett intagande utfeende före: nade han ett behagligt fått att wara, stod wål hos konungen och hang moder, och war allmänt aktad i och för fina många redbara egenskaper. Mer ån en moder uppgjorde i samråd med hoppets gudinna fina planer i anseende till fin dotters framtid, under det att blickarna alltjemnt sökte honom. J mer än en ung tärnas hjerta hade han ofriwilligt tändt kärlekens första låga. Bland dem, som i hemlighet