X—d sdTU—än0 — Märta Thorstenson. Skzz. Kärleken år starkare ån töden. IV. (Forts. fr. föreg. n:r.) — Ni fånner mydet för mig. Allt nog, mera behöfs ej. Från denna siund är du min ... min allena ... — Nej ide ännu, kanske aldrig, afbröt hon honom, flitande fig ur de armar, fom wille omsluta henne. Ni kallar mig er allena; wet ni ide att jag eger en moder, fom oc kallar mig fin. Met ni ide, att jag beror af henne, och ni har ju sjelf en moder, fom säkert icke sjelf ön skar er Märta Torstenson till mata. Hand blid mörknade. Märta hade mids rört den enda egentliga skiljemuren mellan dem båda. — Jag beror ide af min moder, fwar rade han rynkande ögonbrynen. — Alliså medgifmer ni, att ec moder skulle ogilla er förening med mig. — Jag bar aldrig talat med min mor i detta äune.