Norrländska Korrespondenten – 9 juni 1860, sida 3

den hittills warit, lika öppet framställde den sig nu för allas blickat, gifwande sig friwilligt til pris åt anmärkningelusten, tadelsjukan oh afunden. Han wisste, att han egde de mäktiga på fin sida och, förlitande fig härpå äfwen som på sitt eget goda samwete, som sade honom, att hans afsigter woro rena, sölte han, trotsande alla giftiga tungor, fröken Torstenson i hennes enskilda kammare. Wi följa honom dit på hans första försök. Man war redan i början of Mars nänar, och wår hjeltinna hade således hunnit blifwa förtrolig med hofwets ma: nor och äfwen till någon del med dess mysterier. Det war ide utan, att hon förwärswat fig ett wisst inflytande inom fin omgifning, af hwilken hon på ett ädelt och äfwen wälsignelserikt fått begagnat fig. Det war på förmiddagen och en sarde les flar och friff dag. Märtas rum låg åt solsidan; Hon stod wid fönftret och såg, huru taforopparna runno ned från taket, gladde fig barnsligt ät wårens ankoast, och kände inom sig ett wälbefinnande, som hon ej länge erfarit. De oftyriga, sjelfswåldiga tankarna för: flyttade fig långt in i frarden, och wid