Med några få ord tillfredsställde dottten modtens nyfifenhet. — Af salig drottning Uitika Eleonora mottog jag många ryllka gåfwor, yttrade Beata; der war ide påkostande, ty inou henne bodde en engel, fäjom Johan Gyl lenstjerna fort efter drottningens anfonft till Swerige lärer hafwa uilätit fig un konungen. Men enkedrottningen har jag, oss emellan sagdt, oldrig kunnat lida i och för hennes hårdhet mot sin sonhustru, och jag kan ej neka, att det smärtar mig att nådgas hafwa någon andel i hennes iwvålgerningar. — Om din far led någon orätt, inföll modren, så är ju detta endast en liten af: betalning vå gammal skuld? — Men få anfer ide hennes masestät saken, swarade Beata. — Jo, jo men, yttrade Märta, kar ske mera ån du tror, och till och med konun gen torde i hemlighet ångra de mänga flrånga åtgärdet, han widtagit. — Jag fruktar få mydet, inblandade fig unga Hedvig, att någon af de granna herrarne wid hofwet tager Märta för ol tid ifrån of. — Ja, inföll Anders, och då år det ide