Hwarföre rodnar du, Märtas fråonse Beata häftigt. Jag mill weta, hwarföre du rodnar. — Rodnar jag? — och hon blef ånnu rödare — men jag måste beswara den fråga, fom Beata wid mitt inttädande stalld til mig: Om jag wertligen finner ung wäl. Jo, det gör jog, ty alla äro goda met mig. Men nu til mitt egentliga ärende. Swikket ärende skulle du wäl hafwa om ide det, att hälsa på din mor och di na fyffon? inföll modren. — Jso, ett defutom; nemligen detta. Och hon lade en liten wirfad börs af filfe i modrens hand. — Den år tung, anmärkte grefwinnan. Hwad betyder det hår, mitt barn? — Att min mor kan återbetala de penningar, fom min mor lånat af baron Thegner och ändå hafwa något tid öfwerlopps — Hwad som blir till örwerlopps, afbröt modren, taga dina bröder med fig till Upsala. Omfsamnande henne, tillade hon: Hwar har du tagit dessa pennins gar, min flida? Ännu har du ide kunnat uppbära någon lån?