Norrländska Korrespondenten – 6 juni 1860, sida 2

Under någon förewåndning lemnade hon ögonblickligen rummet. Karl tog sin sosters hand, som han lade i Märtas. Waren wänner, waren systrar! Den ena sörläte af hjertat och glömme, såsom det aldrig warit til; den andra blyges icke att mottaga förlåtelsen och låt all stolthet fara. Owillkorligen öppnade Märta fina armar, Gertrud stod ännu orötlig, då brodern fafta lade fin arm omktmg hennes lif och förde henne mor Märtas famn. Denna ttyckte henne med wärma till fitt hjerta. ULL — Huru tomt år vet ide efter fyfter Marter Ad, aldrig blic det få, fom det warit förr. Så klagade flera späda röster i gref winnan Torstensons boning. De båda bröderna, Anders och Jakob, som tillbringat julhelgen i det torftiga, en fridfuda hemmet, måste nu efter tret tondagehelgen återwanda till Upsala. Kjwen de egde sin andel af den al männa saknad, fom inom denna lilla krets beriffade efter den älskade fyftern.