De filosofie kandidater, hwilka aflagt disputationsprof för erhållande af filofofiska graden utgöra ett antal af 50. Af desse ärna trenne ide låta promovera sig. De fom anmålt fig för att i morgon mottaga lagerfranfen utgöra alliså ett ans tal af 47. — I Skara nya Toning låfes: Såjom bewis på huru högt sfriheten fan warderas af ett rjur och hwilta plås gor det år i stånd att usderfopta sig för def winnande, fortjenar följande wid Stura nyligen passerade håndelse att anföras: En räfhona hade, med båda framfötterna, tått ofwanför knå: (hand.) lederna fast nat i en räfsar. För att komma lös fann djuret för godt att afbita båda benen, tätt under der de woro af saxen omslutna. Härigenom blef det efter stora anftrångs ungar möjligt att få lös de delar af bes nen fom mellan faxfäftarne setat i beknip. Efter sålunda återwunnen frihet hade den stackars rafhonan, fom til råga på olyc. fan mar mycket tung på foten, gått på de afbitna benstumparne wid pass en fjerdingswåäg, då hon upphanns af faregarens hund och dödades. De afbitna fram fötterna lågo awar wid saxen såsom wittnen om den anförda tilldragelsen och för: anledde den anställda jagten, fom i ans nat fall ide blifwit wotagen. Hwarjehanda: — Efter ett kort wistande på St. Helena blef Napoleon den 1:ste allt fiwagare; han tände en oöfmerwinnelig tvötthet. A, Doktor, sade han till fin läfare, huru ljuf är dock ide hwilan; sängen är nu för mig det högsta goda; mot alla werldens throner skulle jag icke bortbyta densamma. Hwilken förändring! Huru djupt är jag icke sjunken! Jag, hwars wertsamhet icke kände några gräns sor, hwars själ aldrig hwilade; jag har försjuntit i en dödlig sömnsjuka; det fos star mig mycken möda, om jag ffall upps slå ögonlocken. Ofta förr dikterade jag för fyra eller fem Setreterare på en gång öfwer olika ämnen. Men då war jag också Napoleon och nu är jag det de mer. Mina själskrafter öfwergifwa nig; jag vegeterar; min iwertfamlhetdoch eröfringstid är förfluten; jag lefwer de mer. — Doktorn pästod deremot, utt han skulle intaga läkemedel. Han vägrade dock och fade: Ligg på mig ut värtes, hwad ni will, jag är nöjd dere ned. Men aldrig låter jag i min kropp inkomma en mängd konstigt beredda mes del, fom äro i ständ att förstöra den starkaste kroppskonstitution. Jag will icke på en gång hafwa twenne sjukdomar, den som kommer af naturen och den som kommer genom läkaren! — Om jag nåste d5, fade han några dagar derefer, få måste jag åtminstone dö af fjutom. Lifwet är en hemlighet, fom ide tår att utforska. Wi wilja icke leka slindbock, utan öfwerlemna oss åt natuen; det är bättre! — Napoleon him ade fig dock och lefde en längre tid efter enna sjukdom.