— Att ej wid en få stor fest, fom den, hwilken jag i går afton gaf inom mitt hof, bära de smycken, jag förärat er, war detsamma fom att brifta i den wördnad, ni år skyldig min person. Ryktet säger, att ni försålt dem. Märta tog ur sin fjortelsäck ett stort fordral, innehållande de presenter, hon nyligen mottagit, hwilka hon wisade drottningen. — Som jag anade anledningen tid eders majestäts missnöje och den beskyllning, man gjort mig, har jag tagit dessa mig i nåder förärade smycken med mig. Drottningen syntes öfwerraskad. — Jag befaller er säga mig, hwarföre ni ej i går begagnade dem. — Jag fan ide neka, att jag helst öns skat behålla det för mig sielf, men efter eders majestät befaller det, måste jag lyda. on fåg på grefwinnan. Denna inföll: — Kanske fröken önskar, attåjag skall aflägsna mig? Hedvig Eleonora skondade sig att säga: — Om anledningen till frökens förhållande ej är tarelwärd, må den gerna oms talas i grefwinnans närwaro.