Norrländska Korrespondenten – 2 juni 1860, sida 2

TE —h —— nW——— —7— sina nipper, bewisar det åtminstone ett godt hjerta; ehuru hon icke har rättighet att förfölja dem. Sofie: Hwad tyder du för öfrigt om Märta? Gertrud: Hon har warit så fort ibland oss, att det ännu är swårt att om henne fålla något bestämt omdöme. Sofie: Hon år säkert listig. Gerturd: Hwarför tror du det? Sofie: Hon hade icke eljest i så hög grad tillwunnit sig drottningens gunst. Gertrud: Genom den wanwördnad, hon wisat drottningen, har hon troligen förwerkat denna gunst. De wreda blickar, hennes majeståt i afton oupphörligt fästat på henne, äro härpå talande bewis. Jag gissar, att hon redan föryttrat nipperna. Sofie: Mycket möjligt. Hennes far, hwars förmögenhet utgjordes af stulet gors, måste afstå alltsammans. Tyder du ide som jag, att det aldrig borde finnas någon fattig hoffröken? Någon inträdde tid de båda Hoffrök: narna. Märta igenkände grefwinnan Wadtmeisters röst, fom frågade: Gertrud: Har hon gjort detta bruk af