Petter Brundin, d:o 163, d:o d:o. Nils G. Denkert, d:o 145, d:o d:o. Jakob Henrik Bäckman, d:o 140, d:o d:o. — Kyrkoherden Tirven, fom i 17 år warit adjuntt åt kontrattsprosten Holm i Själewad, tog Christi Himmelsfirrsdagen afsked af församlingen. Efter gudstjenstens slut tillstäldes honom af kontraktsprosten Borgström tvenne ut märkt wackra och wäl gjorda sockerskålar af silfwer, wägande 120 lod, fom ESjälewads församling jemte köpingen Orvnsköldswiks innewånare bekostat och låtit förfärdiga i Stockholm. Det utmärkta förtroende fom warit mellan den bort gående läraren och hang åhörare, gjorde skiljsmessan, påkostande och swår på beg: ge sidor. Örnsköldswiks samtlige inne wånare wisade, utom deltagande i gåfwan, den bortgående läraren fin aktning och wänskap också dermed, att de samma dag inbjödo Tiren och hans fru att förs nöta sista aftonen hos dem, då de un der warma önskningar för de bortgåens des lyda och wälgång, tolkade den fak: nad fom deras bortgång ffulle åftadiomma både hos dem och den öfriga delen af Själewads församling. — J Aftonbladet den 23 Maj läses: Sedan anmäldt blifwit hurusom hamn mästaren i Sundswall, kofferdikapten A. Nordström samt kyrkowärden i Mo by af Mo socken i Westernorrlands län P. Persson under en mängd af år, hwar i sin ort, på ett berömwärdt sätt werkat för def angelägenheter, har K. M:t fnnuit godt tilldela Nordström ett exemplar af medaljen i guld utaf 5:te storleken, samt Persson ett exemplar af medaljen i silfwer utaf 8:de storleken, begge med omskrift: För medborgerlig förtjenst, att i högblått band med gula kanter af dem bäras å bröstet. — Erik Kämpe i Östansjö omtalar i ett bref till red. för Jemtlands nya Tidning: J början af förliden April månad blef jag anmodad af länsman Hoflin att göra honom ressällskap till förbygden i Hellesjö socken för att efterspana huruwida ryftet sagt sannt, att landte handlanden Swen Engström i Byn skulle ba dödat 2:ne elgkreatur. Ditkomna till spordes Engström likasom hans gran-. nar, kronofjerdingsmannen Jonas Litzel och brodern Anders Persson i Carlsgård, dit de dödade elgkreaturen efter allt utseende blifwit transporterade, om de, i enlighet med det gängse ryktet, hade unber innewarande wår dödat Ane elgar; men alla nekade, sägande fig ide ha nå gon kännedom om några elgar der itrafe ten nyligen blifwit fällda. Wi måste alltså återwända med oförrättadt ärende. Kort derefter får en foderkörare helt tidiat på morgonen höra twenne skott aflossas i skogen, hwarom han mid hem komsten till fin bostad i Lund i Hellesjö underrättar fina grannar, hwarpå nämns demannen Erik Anqwist i Lund och Anders Persson i Thomasgård begifwa fig till skogan och anträffa fnart köttet af en elg, hwarå huden likwäl redan blifwit