Norrländska Korrespondenten – 30 maj 1860, sida 2

tan, som hennes mor genom lära och eftetdöme gifwit henne. Wisserligen egde hon ett mägtigt biträde i fin milda, ehuru ide känslolösa karaktet. Hofweto skånafle prydnad hade genom drottning Ulrika Elconorus frånfälle förs swunnit. Enkedrottningen egde ej nu någon qwins lig warelse att förtrycka, och hennes fvårs dotter war den enda, fom hon någonsin fåtit erfara tyngden af ett egen mägtigt och ojemnt lynne. Mot ala andra war hon jemn och wånlig. Ingen af hennes hofdamer hade skål att bellaga fig öfver når gon orättwisa. J sitt sertionde är bidehöl hon fule fomligt fin kroppeliga helsa och äfwen fina medelmättiga själskrafter. J fina yngre år wisande föga smak för bildande nöjen, hade bon under sednare åren på ett lysande fått uppmunttat och bestyddat konstet och lonstnårer. J de flesta fall, med undantag af det som hade anjeende på reduktionen, utöfs wade hon ett fort inflytande öfwer fos nungen; likwisst påstod hennes nårmaste omgifning, att hon, sedan drottningens död, mindre inwerkade på hans sinnelag, hwiltet undergått en wiss förändring.