Norrländska Korrespondenten – 26 maj 1860, sida 2

nande, att jag skulle göra en slät figur i hofwets salar. — J den frågan är ni säfwig, fade Soop småleende, och eger säledes ingen talan. Men i den andra frågan deremot är er röst den mest gållande. Nioj wisst icke, återtog hon, det beror endast och allenast of min moder. Under tiden hade barnen i det inre rummet lemnat fina platfer, i det att de med nyfikna och förstulna ögonkast betrafk: tade den unge, lysande hofmannen. OÖ Då är jag fullt öfwertygad, mena: de baron Soop, att fröken fom hofdam infinner fig wid Enkedrottningens hof; tv otwifwelatligt gör grefwinnan afseende på sin dotters båtnad, och den måste beredas genom en få förnämlig plats. Ö Och baron är såker, insöll Beata, den ålore systern, att det skulle lända til Märtas bästa, om hon antoge denna plats? Ona jag ej det wore, swarade Hed. vig Eleonoras kammarherre, hade jag i sundetdånighet bönfallit hos Hennes Majestät ott blifwa befriad från uppdraget. — Herr baron, yttrade Märta, torde hafwa godheten att til Hennes Majestät