Norrländska Korrespondenten – 23 maj 1860, sida 3

ö Men jag glömmer utaf, att jag icke är den man, fom fan hålla några förelågs ningar; det är endaft din mor, fom fåger att jag år lika förståndig och god, fom wår pastor. Härwid blickadr han ömt ät sidan på sin hustru. Men hwad får på derborta? Hwarföre skäller Fylax få besatt! Bäde Mrs Mallet och gossarne hade stigit upp från sina platser. — Der år han åter. Se der går den unga gentleman, hwilken tog oss ut med sig att fiska häromdagen, och som genast hoppade i sjön, når Ned föll öfwerbord. En fremling syntes bakom trådgårgmuren på en af klipporna. — Skynda, spring och bed honom stiga hit in, sade modren. Jag har sett honom här nästan hwarje afton och undrat hwem han kunde wara. Så ledsamt att jag ide skulle wetat att det war han. Gå du med gosfarne Jessic; du fan bättre uttrycka wår tacksamhet för honom. Se här är din hatt. Jessie tog fin fars arm, och de begåf. wo fig på mågen. Då de nalkades klippan, utropade Jessie hasligt: Stanna, stanna! Se, han kommer denna wagen.