Norrländska Korrespondenten – 23 maj 1860, sida 3

En gammal grähårsman håller på att tala om en berättelse för fina barnabarn. Morfar har fett märkwärdiga ting t fin ungdom, och kan berätta wackra historier. — Tala om något sannt, fom werklis gen har händt, morfar, fade en blåögd liten flicka, fom fatt på hang knä. — Och ge den ett hemskt namn, fade Did, en wacker gosse wid nio års ålder, — Tänk om jag fule berätta för er, er egen moders lefnadshistoria, fade mors fadren, och såg frågande på den unga qwinnan, fom fatt mid fin mans sida. — Ja, uin far, berätta dem den, fivas rade fadren. — Men mammas lefnadshistoria är ide något riktigt äfwentyr, inwände Did, — Jo, mitt barn, swarade morfadren. Och då du önskar att jag måtte gifwa den ett hemstt namn, Dick, så föreslär jag att wi kalla den: En afliden mans hämud! (Slut.)