Norrländska Korrespondenten – 23 maj 1860, sida 2

:3:3:::::3.ng...1. — — En djup tystnad herrskade. Mannens enkla allwarliga framställningssätt, och hans säkra, fastän likwäl blygsamma uppträdande, grep djupt alla de närwarande. — Mr Malet, fade en äldre gentleman, och framträdde, jag bifaller och wår derar ett handlingssätt. Mätte Sud måls figna er dotter. Den gamle prestmannen, en högt upps fatt kyrkans tjenare, fattade Jessies Hand och förde henne till en bänk. — Låt mig få trycka er hand, mir Malet. Jag högaktar både ert hufwud och ert hjerta. Det war den unga Lorden, hwilken uttalat dessa ord. Ja, Mrs Hale kunde se aldrig så bestört ut och twifla aldrig så mycket på om det werkligen ej war en synwilla; men der flod hennes bögt för: näma gåst och skakade hjertligt en mans hand utan handskar! När en högt upp: fatt prelat och sonen af en högwålboren pår så öppet wisat fin wålwilja för mura ren Malet, fanns der ide någon, fom fruftade att förnedra fig genom att til tala honom. Jessie och hennes far Mulle troligen hafwa blifvit aftonens lejon, om de ide,