—— — Upptäckter på mänytan. Sedan man länge fråndömt månljuset pärme, månen en atmosfer, följaktligen äfwen matten oh såsom en ytterligare följd deraf en plantwerld eller Ufiocrs hufwud all organism, gjorde sig omsider andra åsigter gällande. Genom ytterst noggranna observationer fom man till bet resultat, att månljuset äfwen märs mer, och att månen utöfwar på wår plantwerld ett märlligt inflytande. Afwen de fom tro, att månen har infiye tande på wåderleken, hafwa rätt. Res dan fir John Herschel, Arago, Whevel erlände, att mänljuset eger föga kraft att upprulla dunster, och direktorn mid observatoriet i Brisfel, hr Quetelet, har funnit, att mellan månens första och sista qwarter mera regn faller än under den motsatta perioden. Äfwen en intressant upptäckt: Hr Webb bar genom att jemnföra re ytterft Noge granna månkartor, hwilka Mätler för några och tjugo år seran förfärdigade, welat iakttaga, att märkwärdiga förän. bringar på månens yta hafwa egt rum. Små mänkratrar wifa nu ide mer fam ma gestalt fom förr. Han lefmwer allt få, denne måne, hwilken mi få länge enbat höllo för ett ffönt lik. Utau mats ten fan dock mänytans skapnad icke hafma förändrat fig, alltså mäste äfwen watten och en atmosfer finnas. Pater Secchi, direttor wid romerska obfervatos riet, tror sig genom att jemnföra fotos i grafier ntan olika delar af månskifwan! funna droga den slutsats, att de höga! oh sramträdande bergstopparne äro bes täckta med snö eller gletscher. För att göra oss ännu mera hemmastadda på mås nen, har de fa Riwe, egare af objervas toriet i Cramford wid London, påfrått, att det fom på mänkartorna blifwit bes: tecknadt fom baf och sednare förilaradt för torra flätter utgör stora stogar. Slut: ligen kommer en stor astronomisk ante; toritet, Schwabe (upptädaren of folfläd-! perioven) och bewisar of detsamma. Daf I sedt de delar of mänytan af grå färg och utan märkbara upphöjningar, hwillå man har kallat haf, gifwes vet nemligen ett antal fåror, hwilkas bestaffenhet icke har blifwit bekant och af hwilka man räknar ungefär 100. Deras längd marierar mellan 3—35 geografiska mil, och teras största bredd utgör 5,000 fot, dock uppnå de flesta icke en sådan utsträckning. Deras ränder löpa parallelt och skarpt. Några utsträcka fig i rata linier, andra! i i —— iro lindrigt krökta; wanligen fortlöpa de ensamme, men stundom korsa de hwars ndra, ofta fitta de öfwer kratrar, fruns dom fluta de mid deras rand. De äro werallt synliga utom på de höga bergs edjorna. Dessa fåror bar Schwabe på olika tis er obferverat med stor noggrannhet. Dan fann, att de bestodo af mycket fina, parallela dunkla linier, hwilka woro åt kilida genom ljusa mellanrum. Efter rtågra månader förswunno linierna och e ljusa mellanrummen, dock ej för alls I id. De sörnpades för att ånyo för winna. Till jölje of dessa print vexlingar flutar Schwabe till att en imantwerld cristerar. De vunkla linier; ia anser ban för träd, de ljusa mellanummen för kala ställen. De dunkla 2 — 1...