Norrländska Korrespondenten – 19 maj 1860, sida 2

Mrs Did Hale aflägsnade fig. — Du har således ide glömt din far, sade Richard och blickade ömt på sin dotier. Det gläder mig hjertligt; ty jag fruktade nåstan ett du stulle hafwa gjort Het. Churu han talade lugnt, darrade hang röst så, att han knappast förmårde uttala dessa ord. — Du bar förändrat dig betrdlipt, fedun mi sist sågo hwarannan, mwin flicka. J hället för mitt stackars lama barn, äter: finner jog en fullwuxen dam. Ru nskor jag att höra, om du år nutt eget älstade barn eller ej. Jag önfkar utt få meta, om du förändrat ditt hjerta, på samma gång fom din tragt. — Tyft, swara ide ännu, du kunde komma att ångra det. Jag har en wigtig fråga att göra big; jag önskar meta om du will lemna begfa menniskor, och äterwända hem till din mor och mig — detta år ett proj jog fordrar, för att meta om bu ännu år miit eget barn, Jessie slog ner fina ögon. Det låg något få tallt och allwarligt i hennes faders tost, att hennes hjerta sammanpressades beraf. — Tänk dig wål före innan du bes