Norrländska Korrespondenten – 19 maj 1860, sida 2

Utan att swara ett enda ord, förde be tjenten honom genom försiugan in i bi. bliothelstummet. Detta war ett wackert ljufligt rum med ett bägformadt högt fönsier, dwilket låg utåt trågården. Richard kunde härifrån öfwerfläda hela ången, med det glada säll stapet, wunfen och tålten. Han sicd sigte på fin egen gestalt i en stor spegel, fom hängde på den ena wäggen: men den kontrast, fom uppstod derwid, bekvmrade honom föga. Han tyckies wävna fig med mer ån wanlig sjelfbehetrskning, och en fast beslutsamhet stod sttifwet I hand an. letsprag. Har war just svsselsatt med betraktande af Jphigenics offrande, gjutet i bronze på faminringen, då han hörde fotsteg nalkas, han wånde sig om och säg en ung dam och en ung herre inträda i rummet. Det war Jeese och Dick Hule. Et ögonblick betrafturde de fremlingen; men sttar derpå sprang Jessie fram, och utstötte ett häftigt anstti. Fader! Richard stod med armarna kferelagva öfver bröstzt och kall orörlia uppspr;: men mid detta ent a ord, prnade han fin famn och presjode flu dotter tll sitt hjerta.