Norrländska Korrespondenten – 16 maj 1860, sida 3

henne, ty härifrån afhöll honom en frut: tan, från hwilken han aldrig kunnat löd: flita fig. Han hade med wagn rest till Canter. bury, men säsom han förutsett, hade hans dotter denna dag lemnat skolan och begifwit fig til fin förmyndares hem. Derföre följde han dem genast, för ott nu ändt ligen ethålla det samtal, hwilket Han i få många år med oro emotsett. Ehuru Richard Mallet såg äldre och allwarligare ut, än når wi senast råkade honom, war hans inre sig doc fullfomligt likt. Tiden hade wisserligen tryckt fin stämpel på honom, ty hang hår war grå sprängdt, oh en och annan fåra spordes i hans ansigte, men hans drägt war i bättre stånd, ty han bar en fin rock och en swart sidenhalsduk löst knuten kring halsen. Musikens toner och de högljudda skratt. salfworna strömmade genom luften öfwer till den plots, der han stod. För tjugonde gången stannade han u tanför grinden och för tjugondeförfta wån. de ban åter om. Slutligen, förtretad öfwer fin egen obe slutsamhet, Öppnade han grindsporten oc hVinträdde i trädgården.