— Hanna, jag bar fett wår kotter! fett bwareft hor bor, och hwem hon sallskapar med. Men eburu jag fett henne, har hon likwäl ide fett mig. Jag hade ide mod att wisa mig för henne. Når jag anlände du, om sondags eftermiddagen, och såg det frora präktiga hus hwaruti hon bor, hwillet ligger nåra latedralen, ect alla de unga damerna fom promerade i trådgår pen, få fade jag till mig sjelf: Det pass far ide för dig att intränga i detta fål ffap; derföre beslöt jag att återmånda hem, utan att hwarken få tala eller oms famna henne, utan wara nöjd, om jag endast för ett ögonblick kunde få fe henne. Jag stållde mig utanför dörren, och Måns tade till dess be alla, twå och twå i sender kommo ut, för att gå åt kyrkan. Den förste fom wisade fia war mår dotter, stödd på en ung förnäm rams arm. Denna, hwilten war mycket rikt flådd, tycktes mar ra modet god emot wåtrt barn, och bjelps te henne då hon ej kunde gå få fort föra de ondro, och Jessie såg på benne, som om hon tydte mycket om henne. (Dotis.)