procesjione 3:dje ringningen till gud stjenst begynner och fortfar till dess processionen inkommit i kyrkan. (Fortsättning.) IS afgång, hwarwid äfwen — Farväl till Bore. Kring våra fjellar, berg och dalar Du sitter thronande här än, men snart uti naturens salar Vi hoppas se upplösningen utaf din makt, som vi bepröfvat. Likt stränga herrars, stäckas skall det välde, som du grymt utöfvat — Du står på trappan af ditt fall. Så kör i vind du gamle Bore, Vi önska nu dig blifva fri och såge gerna att du fore, dit pepparn växer i parti. Du när som helst kan nu få flytta från våra dalar, våra fjäll, Skölj snart i haivets stora hytta din tjocka, ludna hvita fäll. Du har nog skakat den tillräckligt utöfver Nordens gamla öd; knappt någon minnes så förskräckligt tilltaget utaf köld och snö. Man ofta nog knappt vågat titta med näsan utom hus ochi knut; och mången har fått inne sitta, som framför allt bar bort gå ut. Dröj längre ej! blir Phoebus retad, en blick från honom — och du står med all din styrka undanpetad, renons uppå ditt sillverhär. lIIvi tvekar du — hvi tycks du bida? Ungg af din mössa och kavaj! tro ej alt vid din kalla sida uppbiomstrar någon herrlig Maj! Dock, kanske är ock du nyfiken, vill höra Norska frågans slut. Hvad rör dig, gamle! politiken, ej nainsin den dig rört förut! men vill du höra då nödvändigt, hur frågan man vid Riksda n tar, så vet, att mängen Svensk eländigt och småsindt den behandlat har. Så är af mången saken tagen, alt Norge oes förtrycka vill — man ser ju spöken midt på dagen och skapar hvaltisk af en sill. Man nästan så kan saken taga, sävida jag den rätt förstått, som när en man han höres klaga, alt stryk han utaf hustrun fatt. Men jag ditt afsked skulle sjunga välan, så lyssna till min sång! res af, du stär här våren unga och sjeliva Flora till förfång. Ja, böj din hjessa, sänk din spira och traska af hvad du förmårl Din hädanfärd vi skola fira i en och annan glädjens tär. B.