Norrländska Korrespondenten – 5 maj 1860, sida 3

iiiiiic Richard drog en djup suck, for med ban: den öfwer pannan, och satte fig på den gamla kistan, under det ådrorna i hela hang kropp skälfde af anfirångning att beherrska fig. — Står der ännu något mera, få låg upp det, min herre! Jag önskar att få höra det. — Nej, intet annat ån de wanliga for: merna, för att gifwa exekutorerna fullmakt att handla. Endast några närmare upp lysningar, swarade advokaten. — Då, min herre, sade Richard fort och bestämdt, önskar jag i min husttus och er närwaro såsom wittnen, genafi förklara, det både jag od) mitt barn, öppet förneka att emottaga, eller hafwa ringaste gemenskap med denne mans pennin. gar. Richard yttrade dessa ord med lika hög. tidligt allwar, som om han begått en laglig ed derpå. Derefter gick han fram till fin hustru, kysste henne liksom han nu blifwit befriad från en tung börda, och fade: Gråt ide mera nu, min wän, utan låtom of: stället styra wår wäg hemåt. — Ja, det är det bästa ni kan göra Mr Malet, fade atvokaten. Men far