m —— — Hela min fasta och lösa egendom stänker jag år Jessie Mallet, min brorson Richard Mallets dotter. OH detta — Hår tyftnade han åter, då han gen om-. ögnade de påföljande raderna. — Detta år ju obegripligt — jag förstår det icke. Jag tror det lanhända mos re båft, om er hustru git in i rummet nåftintil, medan jag uppläser fortfärtningen. — Nej, min herre, fortfått ni obebhins dradt; mia hustru år stark nog att kunna höra allt, swarade Richard. Advokaten började äter med en twelande blid på dem båda. — Och detta är den hämnd, hwilfen jag långe tillämnat eder. J der jag sålunda disponerar min förmå genhet, utsår jag osämjans frö emellan Richard Malet och hang barn! Måtte pet för ewig tid uppresa en skiljemur emel lan dem. Måtte det komma barnet att blygas för sin egen fader, och måtte det uppwäcka afund i fadrens barm emot sitt eget barn. Mres Malet uisträckte fina händer med förfäran emot fin man. Ricard ftod all: deles tyst, men hans blickat woro wörka och dystru fom möten!