En afliden mans hämnd. (Öfwersättning) Kap. 1. Hämnden. Forts. fr. föreg. n:r.) — Ja, Hanna. Om något af hang sförmögenhet tillfaller oss, jå funna wi emot: taga det med godt samwete. Lita dock ej för sälert derpå. Onkel Zebedee war just den råtte mannen att fyca of ett spratt, tillochmed på sitt yttersta. Han brukade alltid såga, att han aldrig kunde förlåta något. Det war måhände lyckligt att Richard nåmnde dessa ord; de förberedde hang hustru åtminstone till en del vå morgondagens tilldragelse. Andra morgonen begrofs den gamle girigbuken, utan att hwarken en salnadens tär, eller ett wemodigt minne följde honom til grafwen. Testamentet öppnades i Rice hards Mallets och hand huftrrus nårmas ro, i ett af rummen i den gaules hus. Genom de halfoppna luckorna inträdde en swag solstråle, och belyste den gamle ade vofatens hjessa, medan den formade en strimma af danfande damkorn i det eljest mörka dystra rummet. Mrs Mallet satt