— Måtte rikedomen wålla deras såwål fom min olycka, och bringa twedrägt emellan föräldrarne och barnen. Det år med det fasta hopp om att denna profetia går i fullbordan, fom jag testamenterar min förmögenhet åt Richard Mallets dotter. Oredligt förwärfwad winning bringar aldrig wälsignelse med sig, yttrade Richard en gång ull mig. Må han påminna sig dessa ord och taga dem till hjertat nu, då hand eget barn år laglig egare til denna winning. Arpokaten tyftnade, tv Mrs Makt utbrast i wåldsamma snyftningor, men Richard stod orörlig fom en dildstod, medan stora swettdroppar framträngde på hans panna, och han härtt pressade sin hustrus hand. — Dylika ord har icke den ena mennifan rättighet art vittra til den andra fade han med låg fastän stadig röst, oc en dag skall nog komma, då han får stå tid answar derför. Förr ån jag skulle wilja röra en skilling of dessa hans pen: ningar, — drag ide undan din hand Hans na, ty jag wet noga hwad jag nu ämnar att fåga — förr skulle jag funna fe min hustru och mina barn ligga dående på