denna sorg. Det är en gång werldens gång, och försvnen åyr nog alt til det bästa; ni förstår wäl. Mrs Mallet hade ide tiv gånder, under de tolf åren hon warit gift, talat med den aflidne, således fordrades det ej mycken sielibeh:rrskning hos henne för att ej förja honom för djupt. Hon hade endast blifs wit håftiat uppffafad. — Gå du nu hem, Hanna, hwifkade hennes man till henne. Jag skall först bestyra om allting hår, och laga art ala dessa menniskor gå bort. Men nåmn ide någonting för Jesfie, Mes Malet gjorde fom bennes man sagt, och begaf fig på hemwägen, hwilket för de flesta af de fremmande qwinnorna war ett intressant ögonblick. Den goda awinnan hade att genomgå ett swårt prof, om hon ej skulle blifwa klandrad of dem, tv de hade ställt fig wid dörren och fönstret för att dömma henne, då hon aflägs nade fig. Om hon höll hufwudet för mycket upprätt, få skulle de funna tro det hon wore högfärdig, emedan hennes man mar den gamle girigdukens ende arfwinge; höll hon sitt hufwud äter nedlutadt, få skulle det anses för en hycklad sorg; om