Norrländska Korrespondenten – 2 maj 1860, sida 2

plägande afsändes genast till murorens bem, för att hemta honom och hang hustru — då frågan war om en saf fom gällde lif eler död — hwilket uttrydligen anbefalldes dem att säga bonom. Då derföre Nichard Malet underrättare dem om, att han funnit sin onkel ligaa död i fin säng, tycktes en missräknma öfwer att ej något mera håntt, frå skrifwet på deras nyfikna ansigten. De hade alla wåntat att få höra någon hemsk och för, färlig upplåsning — åtminstone ett fjelt. mord; men nu fanns intet annat ån ev wanlig begrafning att emotse. Emellertis Då de tänkte På denna, och Då den gamles förmögenhet, hwilfen de nu funde få reda på, återwände få fmåningon deras goda lynne. — Så år han då ändtligen död! Ja, mi skola alla derhån en gång! Numera äro hang venningar honom till ingen nytta — Dessa och flera dylika fromma betrakteljer yttrades af dem, hwilka trängdes fring den dödes fång. — Wi skola önska att hand penningar fomma i bättte händer, fade den kloka twätterskan, och wände fig til Mrs Mals et. Ni får ide hängifwa er för mycket åt