Norrländska Korrespondenten – 2 maj 1860, sida 2

nerliqa infall woro kända af alla, och derföre wäckte det ide någon misstanke, men andra dagen om morgonen utforiddeg ett rykte, att den gamle girigduken blifvit träffad af ett slaganfall; mid mirdagåtiren påstod man att han hångt sig på en bjelke i ett windsrum, och då aftonen kom, sades det med beslämbhet att han blifwit mördad af tjufwar, hwilka, sedan de plundrat bu fet, romt öfwer muren. En rådplägning egde rum på gården wid pumpen af hus sets qwinliga inwånare, för att öfmerlåg: ga om hwad som i i detta fall borde före tagas. Den ena föreslog att man borde kalla en nattwaft, hwilken skulle gifwa brandsignal och under Pecks fönster ropa att elden wore lös, för att fe om han skulle funna böra det; en annan trckie det bästa wara att sånda efter en vohåtjen: steman, och i lagens namn bryta upp dörren; en tredje rådde tif att uppresa en stege, och på den flättra upp till windskammarer; wen den fjerde, en förständig twättetska, fade ot det enklaste och tigti gaste more att ofördröjligen skicka bud etter den gamles brorson och nörmaste flägtinge, Richard Mallet. Denna måe wann allmånt bifall, och en ufdelning af de råde