Norrländska Korrespondenten – 2 maj 1860, sida 2

Peck, som låg der kall och död. Den unfe mannen, hwken stod wid hans sida, flärd i arbetssrågt, War en murore mid j j Det war den gamla girigbulen Zebedee namn Richard Mulet och Zebedee Pecks brörfon. — Gud ware hang arma själ nådig, fade mannen efter en stunds tystnad, uns der hwilfen han och hans buftru med wöronar siodo och bettaftode den gamles ftelnade anletadrag. Hun behöfwer mår Hertcs förbarmande, ty han hyste aldrig något jådant emot sina menniskor. Genom det öppna fönstret inträngde ljudet of fiera röfter, och derpå hördes sotsteg komma uppför trappan. — Dcet åt tceligen grannarne fom fom. ma, Hanna. Ridarp Mallet drog natanet öfwer den döde ansigte, och gick fram till pörren för ott helja på de nyfomna, af hwilkurde fliesta woro qwinnor. RNyfiken het stod må lad på allas ansigten. I hela iwenne dagar hade den gamle ginigbukens hus warit igenläst, utan att någon sett minsta skymt af dess egare. J början trodde man ort det war en af gutben Pecks wanliga rycket, då hang bejyn: