En afliden mans hämnd. (Öfwersättning.) Kav. 1. Hämnden. — Hul jag awäfe! Ovvna fön stret, v det att litet frisk luft må få strömma in En ohelsosam intäppt luit uppfyllde de låga, mörka rummet, och på en gamma fång låg en menniskogestalt nedbäddad un der ett föndrigt tåde. Den person, fom yttrade dessa ord, giv sakta fram till fången, drog år sidan d nedsmutsade fångomhångena, men wef för skräckt tilbafa, då han fick fe ett hf, hwil fet stirrade på honom med widt uppfpår rade ögon och holföppen mun. — Kom hit, Hanna — fe hu! Onke Zebedee år dödD — Mannen, en högwer wacker man, uttalade dessa ord med (låg hwiskande röst till fin hustru, en liter qwinna med ett mildt oh godmodigt yttre O, Richard! utropade hon darronde, då hon warsedlef denna ohvggliga fon, ty hår mar döden framställd i fin mest förfärande skepnad. En gammal man, med förwridet utmergtadt ansigte, längt orakadt skägg och widt uppspårrade ögon låg på den Måla bådden.