Norrländska Korrespondenten – 28 april 1860, sida 2

blida uppehåll Hade Helena bort til fina föräldrar, knäföll och omfattade deras fnän. 5 mina goda föräldrat utbröt hon: Förlåten mig, att jag knöt detta band! Förlåten, att jag på detta fått löfte del! Med fördubblad kårlek wänder er stackars Helena tillbaka til er. Förskjuten mig ide! Unnen mig min gamla platå i edra bjer: tan och i edett hus. Låt mig nu åter bjelpa dig i ditt huslig arbete, min mo der! — åter fitta på min lila kammare i sällskap med dig, fåra onfelt tillade bon, i det hon rådre Wolmand Handen. O, förlåt mia tu odfä fortfor hon: det år förfta och sifla gången jag warit dig olydig. — Åsla tre öfmerhopade henne med smekningar, oh fuktade benne med deras tårar. — Min Helena! ropte Wolmand: minr ölskling! du wedergåller mig i detta ögonblick all min omsorg och alla de be kymmer, din gamla mån nu på en tid lidit föc din skul. — Swendsen aret af glädje. Hör, mammat fade ban til fin hustru: jag år just få ull mods, fom når jag fom hem från den swåra resan, och du för förda gängen wisade mig wårt barn. — J oeraa hjertans utgjutelse förglömde de helt och hället, att grefwe