24 CCCggbLVMAA —4777—4—242 sag i morgon når jag waknar kan tro, att alla de sista åtta månadernas händelfer blott woro en dröm! Ett par dagar derefter kom Swendsen till greföwe Munck. Han lemnade denne det juvelskrin, fom hans dotter fått. Det bör qwarblifwa i er familj, fade han til arefwen: Men låt of nu tala om en annan sak. Jag högaktar och älskar er fom ..... förtörnas ide öfwer min djerfhet ..... fom en broder! — Det. ta år också fallet med mia, i hänseende ril er, fade grefwen, och trudte hang hand. — Om få år, ropte Swendsen, få ge mig ett bewis derpå. — Med glådje, swarade grefwen. — Eer ni, fortfor Smwendfen: LLydan har förunderligen warit med mig i dessa dagar. Twå af mina båfta skepp hafwa kommit hem efter en den allralyckligaste resa. Jag har dessutom gjort en präktig handelefupp. Mu går jag hår och flåpar på dettå dofument .... (han framtog förbindelsen til Fale fenstjerne). Jag gitter icke fe det; jag tyder just, det brånner mig i fickan. Ni bor jå mycken åra, att ingen fan ge er mer, men jag är en fimpel man. Jjall ninuwmerts ligen aktar mig, och will hedra mig, få