mentet), Wilibald Alerander, grefwe af alkenstjerne, om ni gått till råds med Gud i himmelen, dernäst med ert hjerta, sedan också med er flågt och era wånner, att ni wil hafwa jungfru Helena Maria Swendsen, fom bredwid er står, till er äkta huftru? — Grefwen swarade med alad min ett ljudeligt ja! — Presten fortfor: Om ni härefter will lefwa få med henne, bäde i medoch motgång, ehwad lycka Gud den Allsmäktige behagar tillsända er, jom en dannemand bör lefwa med fin äkta huftru? — Fal ute ropade grefwen. — Presten fortsatte wi dare: Om ni wet er fri, att ide hafwa gifwit någon annan nu lefwande qwinna ett älten skapslöfte, fom fan wara detta til binder? — Fa! swarade grefwen, med något saktare stämma ån wid de föregås ende frågorna, Derpå wände sig vreften ull Helena, fom med jungfrulig ängslan tocktes wänta detta ögonblick. Hon war nu åter blek, och darrade. Presten tillfrågade henne på samma fått, fom grefwen, och fade: Jag tillspörjer er, jungfru Helena Maria Swendsen, om ni gått til råds med Gud i himmelen, dernäst med ect hjerta, sedan