Mesalliancen. af författaren till En Hmwaerdagshiftorie. (Forts. fr. föreg. n:r.) A0 resten ligger nu i handeln och flyter på sjön. Ponera nu, det går mig fom få mången annan braf och hederlig föpman i dessa tider, hwad ffall det då bli af mig? — Min fåre råttffaffeng mån! fade doktorn: Om så skedde, hwilket Gud förbjude, så lägga wi gamla wåra smulor tillsammans; rik är jag ide, men nåd skola tvi inte lida. Hår år intet wal. Denna fyn, tillade han, pekande på Helena, öf werwinner alla betänkligheter; du wet fjelf, det ges en förlust, fom wi inte kunde bås ta. — Nej Gud beware oss för det! swarade Swendsen. Grefwen hade emellertid nalkats Helena. Han kysste hennes hand, och talare safta till henne. Hon lofte icke ögonen från golfwet, och swarade intet. Swendsen rådte grefwen det un. dertednade dokumentet; och fade: Der! för min dotters flud. — Han och Wolmand närmade fig Hur är det, fåra Helena? frågade onkeln. Hon såg hafligt upp, od) swarade: Bra, fåra onkel. — Grejwen höll hennes ena hand; fadren