Norrländska Korrespondenten – 21 april 1860, sida 3

AAA 8 gas ide af nåden, ni fom jog! — Hååa ropte Swendsen: Det är inte pengarne, fom ligga mig om bjertat, ehuru rasande det ån år. Men ett sådant handlinassätt af min måg! — More jag i nitt hålle, fade Wolmand, jag undertecknade ide, .... men jo! jag gjorde det! fortfor han med safta röst: fe på Helena! — Alla kastade fina blickar på henne. Den stackara flickan hade under detta samtal flytt till aflågånafte wrön i rummet. Hår flod bon, och stödde fig med ena honden mot ett borr; ljusen dervå kafkade sitt sken på bennes ansigte. Det war dönsblekt; hela hennes kropp, ja, til och med hennes låps par darrade; ögonen woro häftade vå golfwet; hon liknade i fin bruddrågt Iphigenia, fom föreg till offerstålet. Hennes for fåg tyst på henne; derpå wånde han fig til arefwen, och fade med rörd stämma: Ge mig vapperet! — Han pid bort till ett litet skäp i rummet, tog from strifdon, formerade en penna, och fade emellertid fafta til Wolmand, fom gick from til honom: Met du wmwål, min bror, når jag betalat ut degfa tiotusen riksdaler, få har jag ide hälsten igen af min reservsond. (Ferts.)