händerna. — Fal sade grefwen, och höjde vå arlorne: I en cirkel af de allraförnämaste personer, dit jag ofta fom: mer, spelas mycket högt; jag önskade förs dubbla min ffatt, och min handel utföll olyckligt. Spel, herr Swendsen, år ju också en handel — Fa! ropte Swendsen: det år en handel, fom satan drifwer. Men hwad år nu er afftat med allt dets ta? — Min affigt, swarade grefwen suckande, år att uppfylla min pligt, på befoftnad af min Inda. Jag bar mistat det fapital, hwarmed jag kulle tillfredaställa mina kreditorer. Jag har dessutom tapvat en stor summa på mitt hedersord. J morgon komma alla mina fordringsås gare stormande til mig, Jaa älskar He lena alltför högt, att wilja utfåtta henne för den sorgen, att dela mitt Ööde Hwad har ni då i finne? ropte Smendfen, blodröd i ansigtet. — Att wara den ende lidande, swarade grefwen: att afstå ifrån gistermålet med er dotter, derest ni ide år ädel och faderhuld nog, att rädda benne oh mig — (För tusan poder! ropade Swendsen: Och det kommer mn nu och såger, herre! nu i detta ögonblick, då alla gåfterna äro hår, och preften står