— c — Mesalliancen. af författaren tillEn Hwaerdagshistorie. (Forts. fr. föreg. u:r.) Munck tackade för ett af henne sjelf måladt landskap, som hon samma morgon skickat honom, Jnag bar, fade Han, Maifmit det en platå, hwarifrån jag 5e ständigt fer det för ögonen. Den sköna sommar, ni der framtrollat, sätter mig i godt lynne, och år mig ett förebud, att ifrån denna dag begynner en ny efterfoms mar af mitt lif, fom jag mottager af en ålffmård hHand. — Han berättade derpå, att han fom från det unga parets nya boning, fom han mycket berömde, och fade till Swendfen: Mi har wvarit för modet god. Min fon fan aldrig nog tacka er. — Änetligen bad han honom, till minne af denna dag, som så nåra förenade dem, att emottaga en simpel gulddosa, som han tillställde honom, i det Han tillade: Dess wårde ät icke stort, men den skall blifwa er lila får, fom den warit mig, når jag säger er, alt den tilhört Woafbington. — Swendsen hoppade upp of gtädje. Srefe wen forfor: Jag wille önska, jag kunde tillagga, att jag fått den af hans egen