Norrländska Korrespondenten – 18 april 1860, sida 3

flida, får all den glädje, du gjort oss! — Taärarne tillrade utför hang bruna finder. — Kåra pappa, inföll hans hus stru: 7Må wi ide bedröfwa oss sjelfwa och wär dotter på denna glädjedag. Den gode Guden skall blifwa hos oss gamla, och äfwen följa bort med denne. Gud wälsigne dig, mitt barn! tillade hon, oms famnande Helena, ody låte dina egna barn återgålda dig den kärlek, du altid wisat dina föräldrar! J detta ögonblick knackade det på dörren, och grefwe Mund, tillika med Falkenstjerne, trädde in. Den sednare ilade til Hee lena, lysste hennes hand, och wågade, hwad han åtminstone i wittnens närwaro aldrig plägade, att omfamna och kyssa henne. Derpå tillställde han fin brud, med fardrande och kärleksfulla ord, en bukett af de skönaste blomster, och ett skrin fullt af rika smycken, hwaribland juvelerne, som han sade, alla hade tillhört hans mor. Helena emottog den älskades gåfwa med glädje, och hennes ögon hwilade på honom med den ömmaste kätlek. (Fortf.)