förnåma sällstap besåg alt, berömde och tadlade med stor frihet, och glömde nästan alldeles den unga wärdinnan, med undantag af den diplomatiska herrn, fom dets emot glömde både dem och allt det öfriga för henne Förr omnämda utlänske prins gick förbi, och såg comtefse Emilie i föns firet. Hon öppnade det och winkade åt honom, hwarpå äfwen han kom upp och öfade säl skapet. Framför en stor spegel gjorde comtessen några fonftiga danssteg, hwarefter följde ett prof på en ny dans emellan henne, prinsen, Falkenstjerne och tusin Nancy. J drist på orkester, sjöngo de dansande fjelfwa, hwa:wid den diplomatiske hertn åtog fig en tambur majors toll, och trummade med fingrarne på et bord. Man vratade alla flags spräk, skrattade och stojade, fom om den befanta Röda Jågarn med fin wilda hår Pra git in i det ännu obebodda huset. Helena oh Marie stodo som allwarsamma och tysta åskådare i en fönsternisch. Fallenstjernes kammartjenare kom in, liksom för att säga något, men då han säg sin herte sysselsatt, blef han stående wid dörrn. Då dansen emellertid ide tycktes taga någon ando, fåg han fig förlågen omfring, och