Norrländska Korrespondenten – 14 april 1860, sida 3

tillstod för Swendsen, att han hade en skuld på femtusen riksdaler, fom mydet beswärade honom. Helena kastade bönfulla ögonfast till fin far, Ja, fade denne: Vit har jag gifwit ut mer pengar för er skull, barn, än jag hade gjort räkning på. Men för att ni må funna håla ert bröllopp med gladt och förnöjdt finne, få, i Guds namn! kom till mig i morgon på kontoret, skall det wäl bli någon råd för dessa 5000 riksdaler. — Grefmwen tadade honom med wåärma; Helena omfamnade ban med innerlig tacksamhet, och de åtskildes å ömse sidor tillfrede fällde med hwarandra och den sköna werlden. Twå dagar innan den till brölloppet bestämda, tog Gustaf afsked af Helena, och gick derpå till Falkenstjerne, som han fann något förstämd och tankspridd. Äfwen Gustaf hade möda att dölja sin sorgsna sinnesstämning. De unga wännerne föres brådde hwarandra deras brist på munters bet. Grefwen fade: Du wet inte, hur lycklig du är! Fri fom en fogel, flyger du ut till det wackra godset, hwilket redan är få godt fom Mitt. — Det fåger du til mig? ropte Gustaf: Du Iydand guns ling! Måtte det ide gå dig fom Engels