2Lie c —4 77257-—— srönare var fer solen aldria.) Grefwen, som icke förstod hwad han sade, blef ond, och war nåra att på franska gifwa sin harm luft, då Helena hastigt fattade hans arm, helsade på den främmande, och ställde i samma språt ett var höfliga ord till honom, hwilka hänryckte den gamla mans nen, fom med många bugningar aflägsnade sig. Då hon förklarade den föruns drade arefwen innehållet af de italienska ers, hwarmed främlingen tiltalat dem, så wandlades strar hans elaka lynne. Han Klädde fia åt detta lilla äfwentyr, gick ännu några gånger upp och ned med Hele na, sonbart stolt öfwer fin sköna brud, hos hwilken han denna afton upptäckt en ny talang. J bästa lynne kommo de älskande Hem; för första gången satte grefwen sig till bords med sin nya familj, och drack win, hwilket Swendsen fann wara ett temmer ligen giltigt surrogat för punsch. Falkens Ajerne war få älskwärd, så inställsam, att den gamle fwårfadren råkade i allra bästa lonne, och till slut faderligen inlät fig i tal med honom om hang penningaffärer, samt frågade, om han war tillfreds. Grefe wen tog det lyckliga tilfålet i aft, och